Känns så tomt.

tårarna bara sprutar, men inga kmr...

så mkt ilska, så mkt hämnd, så mkt hat, jag går runt på.

ibland brister det och det är då. min "damp" kmr. (djävulens leende) jag drara mig alltid till den, för jag kan inte vara svag för någon, jag kan inte ens vara svag för mig själv. inte konstigt att man mår dåligt om man inte ens kan gråta i sin ensamhet?

litar jag inte på mig själv ?

jag har svårt att lita på folk, men är det så illa att jag inte ens litar på mig själv?. att jag kan gråta ut för mig själv, ta ett bad, bada bastu, ta en dush, och ta hand om mig själv när jag mår skit..?

enda jag gör är att håller allting kvar, jag vet att jag måste släppa ut allt,

men jag kan inte, inte med någons hjälp, inte samhällets hjälp, inte ens min egna hjälp.. som sagt, all hjälp i världen, men inge  hjälp hjälper.

som jag brukar säga " Livet är hårt, men jag är hårdare", är det kanske fel motto? för visst livet är hårt, i vissta stunder/tider. Men man kan aldrig överinna sig själv i längden, eller har jag redan övervunnit mig själv.

har det gått så långt, att det som en gång var jag finns ingeting kvar?

jag är rädd, men jag vet inte för vad. förut hade jag inga känslor, ingen kärlek, ingen lycka, ingen rädsla,ingen smärta. jag var inte rädd för ngt.

nu är jag nästan rädd för allt, för att vara ensam, för att gå i mörker, för att bli rånad, det som skrämmer mig mest, är rädslan att åka buss nu för tiden, för jag tror att det är terroriser, som ska spränga bussen..

varför tänker man ens på sånt ?...

kanske bara det eftersom jag inte känt någon form av känsla förut, och nu känner jag en massa, kanske att det blir för mkt känslor på en gång?

ETT SVAR LEDER TILL 109348912894198498292 FRÅGOR TILL..

ett motto som andra använder "om man inget fråar får man inget veta".

jag tror jag inte vill veta mer, för när jag får ett svar blir det dubbelt så mkt frågor än vad det var från början

jag hoppas jag själv på peace some time..

nu orkar jag inte skriva mer, nu vill jag bara lägga mig under täcker, huvudet på kudden, och gråta. men inga tårar kmr. ....................