öppnat ett nytt kappitel..

glad för din skull,  om det skulle gå bra för dig. jag ville aldrig såra dig, vilket jag gjorde, och vilket jag inte ångrar? var är min medkänsla, min ångest, mina känslor. Finns inga, lika bra att fatta, att efter alla mina broar som blivit brända, så kmr det inte byggas upp några nya.

sätter spärr, för allt som har med känslor att göra, kmr aldrig få att vara lycklig inte ens känna kärlek, vet inte vad jag har blivit, eller om jag alltid varit så här? bara att förut så levde ja livet, nu har jag lite mer tid att tänka hur allt ligger till. Och man börjar ju fan undra, ett liv utan känslor går inte att leva, eller visst jag lever ett. men inte fan kmr det sluta lyckligt eller bra..

och det jag säger, menar jag inte, utan det är ngt jag borde känna..

fan du har rätt, jag är hyffsat falsk av mig^^ fetaste "carface", nnnnnnot !

när jag väl släpper ut kärlek till familjen, fälls spärren ner från alla andra håll och kanter. är det meningen allt detta ? att jag inte ska få älska dom jag vill, förstår inte vad jesus gör/gjort med mig. ngt äre, och jag tycker inte om det. eller är det bara jag? att jag är så rädd om mig själv, att jag vägrar att bli sårad? ja har försökt, att släppa alla spärrar, men dom fälls ner hyffsat snabbt.

åååh kaos, vart finns de ? JOHO HOS MIG, kom och ta för er, hyffsat less påre. appropå kaos, så orkar jag fan inte skriva mer, för det är ngt/någon som visslar inne på rum helvet mitt. och håller på att rör vid mina trådgardiner ^^ hyffsat arg ja blir..

god jul

14 månader och 16 dagar, allt är mitt fel, du har inte gjort något fel.

igår brydde jag mig inte, men nu har jag ont i magen, tänker inte en sekund på något annat än dig. men näru lämnade mina grejjer förstod jag att du inte orkar längre :/

förlåt